Mer tankar om det entreprenöriella lärandet.

2011-02-04
Det entreprenöriella lärandet för mig

Som de flesta andra lärare så trivdes jag ganska bra i skolan under min tid som elev där och jag var en ”duktig flicka” som gjorde ungefär det som förväntades av mig. Jag var suverän på att räkna ut vad läraren förväntade sig av mig och jag hade som mål att ha bra resultat på proven, eftersom då fick man bra betyg och det verkade gör alla nöjda. Det jag ägnade mig åt en hel del kvällar under de år jag gick i 8:an och 9:an var att fixa svart bälte i korvstoppning(av fakta som ofta rycktes ur sitt sammanhang). Sällan kopplade jag ihop det med verkligheten och näst intill aldrig såg jag någon mening med kunskaperna jag fick för mitt fortsatta liv, livet efter skolan(som jag visserligen aldrig tagit mig ur pga. yrkesval).

När jag var nyutexaminerad lärare så hade jag ganska fullt upp med mig själv och att hela tiden utvärdera hur jag lyckades eller misslyckades med min undervisning och i min lärarroll. Det tog verkligen ett antal år för mig innan jag kunde börja lägga över fokus på mina elevers kunskapsinhämtning och deras utveckling.

Sällan eller aldrig har jag köpt ett färdigt koncept som Montessori, Waldorf, Casemetodik osv. men jag har ivrigt plockat ut de bitar jag gillat mest eller som jag sett kunnat leda till utveckling för enskilda elever. Tyvärr så finns det enligt mig inga färdiga lösningar, ingen magisk pedagogik som passar för alla och leder till inlärningens himmelrike. Dock är jag ju helt såld på det entreprenöriella lärandet eftersom det liksom är jag, det är mitt pedagogiska förhållningssätt! Inget i detta förhållningssätt är nytt och jag är på intet sätt ensam om detta eller en eldsjäl eller banbrytare utan jag bara önskar mina elever mindre korvstoppning och istället en insikt om att det vi gör i skolan ska göra oss mer förberedda och redo för det kommande livet. Det entreprenöriella lärandet är att tillsammans med varje elev satsa och sätta fokus på deras personliga hållbara utveckling.

En fördomsfri människa som är ansvarstagande och har social kompetens är ju en bra grund. Lägg sedan till initiativförmåga som rullar över till driv och krydda med lite, eller asmycket humor så har vi en person som högst troligt kommer få ett meningsfullt liv och knappast kommer sakna jobb.

Erica Rosenkvist