Lärarprenör

Lärarprenör, I love it : )


Jag tycker faktiskt att jag är en bra lärare, vid vissa tillfällen när allt liksom faller på plats. Nämen usch och fy, vad skrev jag nu, att jag bara törs sticka ut hakan och säga att jag kanske, möjligen är lite bra på det jag gör med tanke på att jag tillhör en kår som kanske är jantelagens starkaste förespråkare. Men för det mesta då jag tolkar omvärldens reaktioner så får jag det till att fler än jag själv, fröken ”nu känner jag mig icke ödmjuk”, nog, kanske, möjligtvis, en liten aning, typ en gnutta tycker det också. Att jag är en bra lärare alltså. Inte att jag äger eller så men att jag i alla fall ger sken av att jag gillar det jag gör och lyckas lyfta en och annan elev här och där…pyttelite bara, alltså!


Vad är det jag gör då? Undervisar? Lär andra något? Lär andra hur de kan lära sig själva? Lär mig själv och använder mina elever som försökskaniner? Planerar bra och kan skriva fint på tavlan? Håller ordning och reda?


Som nyutbildad lärare så ÄLSKADE jag att planera upp allting hemma i min lilla lägenhet. Att presentera ett färdigt koncept. Här är vi, sedan gör vi si och så och då når vi hit! Klart! Fantastiskt ambitiöst och otroligt väl genomtänkt men jag glömde lite väl ofta bort att sätta kreativiteten, elevernas driv och elevens möjlighet att tänka från idé till produkt/resultat i centrum. Just där behöver hela det svenska skolsystemet lägga fokus, på elevernas förmåga att tro att de kan driva saker i mål och anpassa vägen dit efter eventuella hinder eller möjligheter som dyker upp på vägen. För det är ju skittrist och för mig personligen faktiskt hämmande att gå in i något som redan är klart, där tänket redan är gjort, där jag placeras på en färdigutstakade väg med givet mål. Så varför utsätta mina elever för det?


SLUTA arrangera och på kammaren i ensamhet planera idrottsdagar, antimobbingveckor, uppsatstävlingar, skolval, studiebesök, julpyssel, information om skolan till nya elever och föräldrar och gud vet allt på personalnivå-lämna över till eleverna med handledning från en pedagog eller annan kunnig person såklart! Ansvarstagande, att organisera, samarbeta, förändra utifrån nya förutsättningar och genomföra krävs i de flesta yrken och även i livet, privat, så det är väl utomordentligt intelligent av oss om våra elever får träna på det! Bli bra på det! Känna sig säkra på sina förmågor och få en god självkänsla! Entreprenöriellt lärande kallar jag detta sätt att se på kunskap och tack och lov att skola 2011 poängterar att just detta pedagogiska förhållningssätt ska genomsyra allt vi gör i svenska skolan fortsättningsvis!


Så jag är en lärarprenör, en lärare som fokuserar på entreprenöriellt lärande för både mig själv och mina elever, efter bästa förmåga och emellanåt med framgång! Ganska ofta misslyckas jag men får då nya uppslag till skolutveckling och förhoppningsvis gör det mig till en ännu bättre lärare än jag redan är.


Erica Rosenkvist : )