http://www.aftonbladet.se/nyheter/varldendirekt/afrikashorn/article13444915.ab
Bravo Hallsberg!!!
Hur många har antagit utmaningen nu?
Bravo Hallsberg!!!
Hur många har antagit utmaningen nu?
Mot nya mål
Mot nya mål!
fredag 12 augusti 2011
onsdag 10 augusti 2011
Att leva som man lär!
www.lyftalarare.se
Skål för nyföretagarna! Äntligen är företaget infirat och det känns kanon att kunna erbjuda riktigt bra fortbildning som sitter som ett smäck då skola 2011 ska rulla igång, eller snarare rivstarta om en vecka eller så!!!
Hemsida : www.lyftalarare.se
Erica : )
fredag 5 augusti 2011
Lärarprenör
Lärarprenör, I love it : )
Jag tycker faktiskt att jag är en bra lärare, vid vissa tillfällen när allt liksom faller på plats. Nämen usch och fy, vad skrev jag nu, att jag bara törs sticka ut hakan och säga att jag kanske, möjligen är lite bra på det jag gör med tanke på att jag tillhör en kår som kanske är jantelagens starkaste förespråkare. Men för det mesta då jag tolkar omvärldens reaktioner så får jag det till att fler än jag själv, fröken ”nu känner jag mig icke ödmjuk”, nog, kanske, möjligtvis, en liten aning, typ en gnutta tycker det också. Att jag är en bra lärare alltså. Inte att jag äger eller så men att jag i alla fall ger sken av att jag gillar det jag gör och lyckas lyfta en och annan elev här och där…pyttelite bara, alltså!
Vad är det jag gör då? Undervisar? Lär andra något? Lär andra hur de kan lära sig själva? Lär mig själv och använder mina elever som försökskaniner? Planerar bra och kan skriva fint på tavlan? Håller ordning och reda?
Som nyutbildad lärare så ÄLSKADE jag att planera upp allting hemma i min lilla lägenhet. Att presentera ett färdigt koncept. Här är vi, sedan gör vi si och så och då når vi hit! Klart! Fantastiskt ambitiöst och otroligt väl genomtänkt men jag glömde lite väl ofta bort att sätta kreativiteten, elevernas driv och elevens möjlighet att tänka från idé till produkt/resultat i centrum. Just där behöver hela det svenska skolsystemet lägga fokus, på elevernas förmåga att tro att de kan driva saker i mål och anpassa vägen dit efter eventuella hinder eller möjligheter som dyker upp på vägen. För det är ju skittrist och för mig personligen faktiskt hämmande att gå in i något som redan är klart, där tänket redan är gjort, där jag placeras på en färdigutstakade väg med givet mål. Så varför utsätta mina elever för det?
SLUTA arrangera och på kammaren i ensamhet planera idrottsdagar, antimobbingveckor, uppsatstävlingar, skolval, studiebesök, julpyssel, information om skolan till nya elever och föräldrar och gud vet allt på personalnivå-lämna över till eleverna med handledning från en pedagog eller annan kunnig person såklart! Ansvarstagande, att organisera, samarbeta, förändra utifrån nya förutsättningar och genomföra krävs i de flesta yrken och även i livet, privat, så det är väl utomordentligt intelligent av oss om våra elever får träna på det! Bli bra på det! Känna sig säkra på sina förmågor och få en god självkänsla! Entreprenöriellt lärande kallar jag detta sätt att se på kunskap och tack och lov att skola 2011 poängterar att just detta pedagogiska förhållningssätt ska genomsyra allt vi gör i svenska skolan fortsättningsvis!
Så jag är en lärarprenör, en lärare som fokuserar på entreprenöriellt lärande för både mig själv och mina elever, efter bästa förmåga och emellanåt med framgång! Ganska ofta misslyckas jag men får då nya uppslag till skolutveckling och förhoppningsvis gör det mig till en ännu bättre lärare än jag redan är.
Erica Rosenkvist : )
Jag tycker faktiskt att jag är en bra lärare, vid vissa tillfällen när allt liksom faller på plats. Nämen usch och fy, vad skrev jag nu, att jag bara törs sticka ut hakan och säga att jag kanske, möjligen är lite bra på det jag gör med tanke på att jag tillhör en kår som kanske är jantelagens starkaste förespråkare. Men för det mesta då jag tolkar omvärldens reaktioner så får jag det till att fler än jag själv, fröken ”nu känner jag mig icke ödmjuk”, nog, kanske, möjligtvis, en liten aning, typ en gnutta tycker det också. Att jag är en bra lärare alltså. Inte att jag äger eller så men att jag i alla fall ger sken av att jag gillar det jag gör och lyckas lyfta en och annan elev här och där…pyttelite bara, alltså!
Vad är det jag gör då? Undervisar? Lär andra något? Lär andra hur de kan lära sig själva? Lär mig själv och använder mina elever som försökskaniner? Planerar bra och kan skriva fint på tavlan? Håller ordning och reda?
Som nyutbildad lärare så ÄLSKADE jag att planera upp allting hemma i min lilla lägenhet. Att presentera ett färdigt koncept. Här är vi, sedan gör vi si och så och då når vi hit! Klart! Fantastiskt ambitiöst och otroligt väl genomtänkt men jag glömde lite väl ofta bort att sätta kreativiteten, elevernas driv och elevens möjlighet att tänka från idé till produkt/resultat i centrum. Just där behöver hela det svenska skolsystemet lägga fokus, på elevernas förmåga att tro att de kan driva saker i mål och anpassa vägen dit efter eventuella hinder eller möjligheter som dyker upp på vägen. För det är ju skittrist och för mig personligen faktiskt hämmande att gå in i något som redan är klart, där tänket redan är gjort, där jag placeras på en färdigutstakade väg med givet mål. Så varför utsätta mina elever för det?
SLUTA arrangera och på kammaren i ensamhet planera idrottsdagar, antimobbingveckor, uppsatstävlingar, skolval, studiebesök, julpyssel, information om skolan till nya elever och föräldrar och gud vet allt på personalnivå-lämna över till eleverna med handledning från en pedagog eller annan kunnig person såklart! Ansvarstagande, att organisera, samarbeta, förändra utifrån nya förutsättningar och genomföra krävs i de flesta yrken och även i livet, privat, så det är väl utomordentligt intelligent av oss om våra elever får träna på det! Bli bra på det! Känna sig säkra på sina förmågor och få en god självkänsla! Entreprenöriellt lärande kallar jag detta sätt att se på kunskap och tack och lov att skola 2011 poängterar att just detta pedagogiska förhållningssätt ska genomsyra allt vi gör i svenska skolan fortsättningsvis!
Så jag är en lärarprenör, en lärare som fokuserar på entreprenöriellt lärande för både mig själv och mina elever, efter bästa förmåga och emellanåt med framgång! Ganska ofta misslyckas jag men får då nya uppslag till skolutveckling och förhoppningsvis gör det mig till en ännu bättre lärare än jag redan är.
Erica Rosenkvist : )
onsdag 13 juli 2011
www.lyftalarare.n.nu
Föreläsningar för och med lärare, för att lyfta lärare och deras elever vidare till nya nivåer !
Erica : )
måndag 4 juli 2011
Skolverket har oss som exempel!
Härliga sommarlovet!Men det gäller att behålla det entreprenöriella tänket och ladda för storverk inför sjösättningen av skola 2011 i höst! Lite repetition eller kanske nytt för pedagoger finns att få sig tillgodo på länken nedan!
Här användes vi, våra projekt, som exempel på skolverkets turné om det nya som kommer!
Erica : )
söndag 12 juni 2011
tisdag 7 juni 2011
Entreprenöriellt lärande=pedagogiskt mode
På Skollyftet (skollyftet.se)där texten nedan ligger så fick jag en Jan Lenander som kommenterade min text med rubriken som jag använt till detta inlägg. Jag tackar för lånet av den kommentaren, eller snor rakt av, man kan se det lite som man vill! http://skollyftet.se/2011/06/07/trendordet-entreprenorskap/
Trendordet entreprenörskap
Begravningsentreprenör, jo men visst är det ungefär så som min första bekantsakap med ordet entreprenör skedde i lågstadieålder då morfar gått bort och mamma skulle besöka ett ställe med det konstiga namnet. Visst pratade mina föräldrar om entreprenörer under min uppväxt men på en sådan där vuxennivå som var totalt ointressant i jämförelse med viktiga saker som kojor, Dynastin och mima till Abba. Sedan snackar vi gymnasieålder då ordet fick en ny innebörd genom storasysters snack om entreprenad och entreprenörer då hon jobbade inom byggbranschen. Det är tidigt 2000-tal då ordet knackar på skoldörren och jag lägger mig platt, erkänner och ställer mig själv vid skampålen då jag vid första mötet med detta ord i skolsammanhang var föga intresserad eller imponerad. Förmildrande omständigheter till min svala upphetsning skulle ju kunna vara att begravningar eller byggande inte hör till mina favoritsysselsättningar, men mest förkastade jag ordet entreprenörskap i skolsammanhang för jag trodde det handlade om företag som ville ha gratisreklam eller hade någon annan slug baktanke med att nästla sig in i skolan. Pinsamt men sant!
Om bara jag fattat att det är mina elever som ska tränas på att få dessa ”ta sig församhet”-förmågor och det genom att jag och mina kollegor tillsammans med dem bedriver entreprenöriellt lärande. På köpet så får man som pedagog en möjliget att aldrig stagnera och se på kunskap som något statiskt. Vi snackar om ett pedagogiskt förhållningssätt som leder till att man lär för livet och det leder till en personlig hållbar utveckling som smittar av sig till omgivningen. Det är ju ungefär det jag alltid strävat mot även om jag misslyckats många gånger på vägen. Inget nytt. Bara det att vi nu fattat att vi alla behöver rustas med förmågor som initiativförmåga, ansvarstagande, driv, mod att misslyckas osv för att ha störst chans att få ett rikt och innehållsrikt liv i framtiden.
Fånga möjligheter som visar sig eller erbjudande som dyker upp och ta tillvara idéer från eleverna. Barn och ungdomar vill och tror att de kan rädda världen och låt dem därför driva projekt som kan göra skillnad för andra och samtidigt lära sig om världen och livet på det sättet. Med på köpet får man världens viktigaste förmåga; EMPATI. Använd cyberrymden och gör saker ni inte gjort och som man, i alla fall mitt eget fall, inte behärskar som blogg, nättidning, twittra, använd skype, maila med politiker osv. Låt demokratin flöda i skolan och arbeta med ett elevråd som är med och bestämmer samt elever som är med och styr sin kunskapsinhämtning med god handledning av oss pedagoger. Låt inte skolan bli omkörd av verkligheten och lära för det som varit utan blicka framåt och lär för livet som är och ska komma. Vad det är har vi inte en aning om men vi vet att fler kommer behöva skapa sina egna jobb och i sin egen lycka och framgång. Kanske blir någons lycka andras olycka, sådär ja nu tror jag vi gått runt och är tillbaka på begravningsentreprenören.
Erica Rosenkvist
Vialundskolan Kumla
Trendordet entreprenörskap
Begravningsentreprenör, jo men visst är det ungefär så som min första bekantsakap med ordet entreprenör skedde i lågstadieålder då morfar gått bort och mamma skulle besöka ett ställe med det konstiga namnet. Visst pratade mina föräldrar om entreprenörer under min uppväxt men på en sådan där vuxennivå som var totalt ointressant i jämförelse med viktiga saker som kojor, Dynastin och mima till Abba. Sedan snackar vi gymnasieålder då ordet fick en ny innebörd genom storasysters snack om entreprenad och entreprenörer då hon jobbade inom byggbranschen. Det är tidigt 2000-tal då ordet knackar på skoldörren och jag lägger mig platt, erkänner och ställer mig själv vid skampålen då jag vid första mötet med detta ord i skolsammanhang var föga intresserad eller imponerad. Förmildrande omständigheter till min svala upphetsning skulle ju kunna vara att begravningar eller byggande inte hör till mina favoritsysselsättningar, men mest förkastade jag ordet entreprenörskap i skolsammanhang för jag trodde det handlade om företag som ville ha gratisreklam eller hade någon annan slug baktanke med att nästla sig in i skolan. Pinsamt men sant!
Om bara jag fattat att det är mina elever som ska tränas på att få dessa ”ta sig församhet”-förmågor och det genom att jag och mina kollegor tillsammans med dem bedriver entreprenöriellt lärande. På köpet så får man som pedagog en möjliget att aldrig stagnera och se på kunskap som något statiskt. Vi snackar om ett pedagogiskt förhållningssätt som leder till att man lär för livet och det leder till en personlig hållbar utveckling som smittar av sig till omgivningen. Det är ju ungefär det jag alltid strävat mot även om jag misslyckats många gånger på vägen. Inget nytt. Bara det att vi nu fattat att vi alla behöver rustas med förmågor som initiativförmåga, ansvarstagande, driv, mod att misslyckas osv för att ha störst chans att få ett rikt och innehållsrikt liv i framtiden.
Fånga möjligheter som visar sig eller erbjudande som dyker upp och ta tillvara idéer från eleverna. Barn och ungdomar vill och tror att de kan rädda världen och låt dem därför driva projekt som kan göra skillnad för andra och samtidigt lära sig om världen och livet på det sättet. Med på köpet får man världens viktigaste förmåga; EMPATI. Använd cyberrymden och gör saker ni inte gjort och som man, i alla fall mitt eget fall, inte behärskar som blogg, nättidning, twittra, använd skype, maila med politiker osv. Låt demokratin flöda i skolan och arbeta med ett elevråd som är med och bestämmer samt elever som är med och styr sin kunskapsinhämtning med god handledning av oss pedagoger. Låt inte skolan bli omkörd av verkligheten och lära för det som varit utan blicka framåt och lär för livet som är och ska komma. Vad det är har vi inte en aning om men vi vet att fler kommer behöva skapa sina egna jobb och i sin egen lycka och framgång. Kanske blir någons lycka andras olycka, sådär ja nu tror jag vi gått runt och är tillbaka på begravningsentreprenören.
Erica Rosenkvist
Vialundskolan Kumla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)